Sven Svensson (1855-1928) föddes i Asarums socken i Blekinge och var ett av sex barn till bonden Sven Fredrikssons och hans hustru Sissa Svensdotter. Fadern avled 1863 då Sven och hans syskon fortfarande var omyndiga. Lantgården utarrenderades under många år men togs 1872 över av den äldre brodern Bernt när denne blivit myndig. Bernt sålde gården ganska strax och familjen bröt upp från bygden för att flytta till Mörrum. Sven var då 17 år och han hade mönstrat på för sjötjänst.

Ung_svenssonHans tid till sjöss är okänd men år 1876 avlade han styrmansexamen vid Stockholms navigationsskola. Ganska snart gick han dock i land och flyttade till Gamla stan i Stockholm och började arbeta tillsammans med sin bror Bernt som där hade etablerat sig som handlare i tobak, lädervaror och reseffekter. När brodern 1897 dog tog Sven över hela verksamheten men sålde rörelserna på Kornhamnsgatan och Västerlånggatan. Kvar blev butiken på Slussplan 1 – 3 där han koncentrerade sig på handeln med tobaksvaror. Rörelsen var mycket framgångsrik och Sven Svensson blev med tiden mycket förmögen.

Vid sidan av vardagens sysslor utvecklar Svensson sin passion för att samla saker. Han var kanske mest förtjust i sin myntsamling men hade också betydande samlingar av frimärken, böcker, handskrifter, grafik, autografer, knappar, vin- och spritetiketter m.m. Han var en hängiven och mycket påläst samlare som inte räddes en omväg för att komplettera samlingen. Som en illustration kan nämnas att han en gång blev intresserad av de skattemärken som finansminister Ernst Meyer beslutat plombera punschflaskor med. Dessa pappersremsor gick sönder när man öppnade korken, eller för de högre valörerna, när man exempelvis öppnade ett punschfat. Svensson ville ha en komplett serie märken med oförstörda skattemärken och lade sig därför i förhandling med Skatteverket. Han lyckades med konststycket och kom mot inköp av erforderlig volym i besittning av alla märkena omakulerade. Till saken hör att Sven Svensson var mycket måttlig i både mat och alkohol.

Mynten, som utan tvekan representerade de största ekonomiska värdena, förvärvade han från mynthandlare, genom privata köp och auktioner inom och utom Sverige. Ett stycke in på 1900-talet växlade han över till att bli storsamlare av mynt. Vid 58 års ålder köpte han Israël Berghmans myntsamling, den största enskilda vid denna tid, för smått astronomiska 116.000 kr. Åren före och efter är han mycket aktiv och noteras som en av de större köparna på flera av de legendariska auktionerna som ägde rum under 1910- och 1920-talen. Att han var mer än en samlare visar hans engagemang i Svenska Numismatiska Föreningen där han satt i styrelsen från 1921. Han publicerade också en artikel om Olof Skötkonungs mynt i denna förenings skriftserie Numismatiska meddelanden.